tisdag 4 september 2007

Ny dag nya tag

Japp i förrgår skickade jag honom in till TNE. Tanken var att jag skulle sova där men det fick man ju inte. Så jag okuperade lägenheten så han visste att ajg var där och inte kunde komma hem. Sov väldigt dåligt den natten. Hade ont i huvudet av all stress och allt jag skulle tänka på.
Brukar få stress migrän men detta var värre. det gjorde ont i huvudet och i hjärtat av att se honom i det skick han var. Tack gode gud för att jag kan ringa till han syster och få råd och hjälp på hur jag ska ta denna situation. '
Klockan 7 ringde han och vill komma hem. Frågade honom om han blåste rent, gjorde han det fick han komma hem och det gjorde han.Tack för det.
Så skönt nu tänkte jag att han är nyckter.
Men vad jag misstog mig, abistinensen var enorm. Önskade nästan att jag hade haft en öl hemma till honom. Så han skrek och lät, fy va hemskt det var. TNE sköterskan vill att jag skulle köra honom till avgiftningen. Det var nog ett klokt råd. Men det ville han ju naturligtvis inte alls.
Efter någon timmes sömn till så var jag tvungen att gå upp för jag skulle iväg. Detta hade jag bestämt mig för, men att denna sjukdom kan styra den anrdes liv så det är otroligt.
Kan säga att själv så trodde jag innan att en missbrukares problem är hans egna, men så fel igen jag hade. Det blir familjens problem.
Har vart så ledsen nu i några dagar man jag kan inte riktigt gråta heller. Vet inte varför jag ska gråta det är så mycket som vill ut men jag kan bara inte få det ur mig. FAN va allt ska vara så svårt.
Nu är han hos sin syster och där kommer han att vara och jag vet att hon har bra kolla på honom. Det känns skönt men ändå vill ajg var där hos honom och visa att jag stöttar honom. Men jag vet och känner att vi behöver denna tiden ifrån varandra. Så jag kan ta det lugnt och ladda batterierna och han kan focusera på sig själv.
Prat med honom varje dag nu men han verkar så avlägsen mot mig. Vet inte vad det kan bero på. Hoppas han inte är arg för att jag tog med hon till TNE och allt det andra.
Frågan är bara vad som ska hända i framatiden. Hur går man vidare nu? På nåt sätt går det ju att blifrisk men hur bär man sig åt?
Känner mig knäckt!
Är dock glad av att jag har hittat en del bloggar om detta och det känns skönt att det finns fler där ute.


2 kommentarer:

P I F F L A N sa...

Jag tänker vara brutalt ärlig, och antagligen kommer du inte alls att gilla vad jag skriver just nu...men det låter som hans alkoholism är väldigt långt gången, och du MÅSTE börja tänka på dig själv. Har ni även en familj, så tänk på dina barn. Mitt senaste inlägg "the horrible memory" handlar om ett minne jag har från min barndom, ett minne som jag inte skulle önska någon....

Simpel sa...

Tack för att du är ärlig. uppskattar det. han har hållt på ett tag med detta åkt in och ut från behandlingshem. han är sjuk och det vet jag men han har massa att dras med inom sig som måste ut och jag är inte rätt person att ta det. vi har ingen familj och tänker inte skaffa någon heller när han håller på så här. vi är 25 så vi är unga.